Hej
Detta är en betraktelse av ett par skor. Inte bara vilka skor som helst utan mina trädgårdskor. Mina allra första!

Vi blev mer eller mindre påtvingade skor när jag började min trädgårdsutbildning i Rättvik. Så jag fick väl lov att skaffa ett par då...
Men vi blev kompisar direkt. Gick inte en dag i skolan utan dessa arbetskor. De satt som gjutna och de var jättesköna. De var vattentäta hade stålhätta och trampskydd. De behövde en del underhåll eftersom de var av läder, men det fick man väl åta sig. De hängde med under skolåren och följde med till trädgårdsmästar utbildningen i Mariestad, där de också fick äran att följa med på varje körlektion och till och med uppkörningen. Så de har jag kanske att tacka för körkortet!? :)

Sedan började det hårda arbetet med att skaffa jobb. Det gick rätt bra, fick säsongsjobb redan första året efter skolan. Fick uppgradera skorna med extra innersulor för det var hårt golv i växthusen. Sedan följde många år med många olika trädgårdsjobb, men skorna hängde med och passade i alla lägen.

Men så blev det då år 2007, skorna hade hängt med sedan 1998. Sulorna gav upp, vid en närmare inspektion var det inte mycket kvar av dem, söndersmulade och det trillade bitar av dem. De var uttjänade...

Det fick mig att tänka igenom skornas historia och hur mycket vi tillsammans varit med om. Hela min trädgårdsmästar bakgrund. Nu får jag fortsätta med ett par nya "medarbetare", de kräver nog en del inskolning och det kommer nog inte att bli exakt samma sak. Men det blir en nystart och man får se framåt. Underskatta inte ett par bra skor, de betyder mycket mer än vad mar tror!

/Trädgårdsmästaren